En kortfilm och sånt

 
Hej allesammans! Nu är jag klar med min kortfilm jag nämnde för hundra år sen!
Det är en 3D-animerad film som tog för evigt att göra klart. Men här är den!
Den handlar om en sax som tröttnar på att hänga runt i köket den bor i och ger sig iväg.
I helgen var jag också på Bio Rio. Där gick festivalen Sveriges Kortfilmfestival av stapeln. Å jag och min film fick vara med! Och som om inte det var nog vann filmen också priset för bästa animation. Hipp hurra!
Titta gärna!
 
 
 
 
 

En höst, en vinter, en vår och sånt

Oj! Nu var det nästan ett helt halvår sen jag la upp något här. Ligger lite efter. Så jag tar å betar av lite vad som hänt sen dess.
 
För nästan exakt ett år sen var det höst å jag var hemma hos Tina som hade gått å blivit med katt. Mogg!
Å Jimmy var där med!
 
Och en annan gång träffade jag Bea och vi gick på sockerutställningen på Nordiska Museet. Den var fin!
 
En tredje gång hade det hunnit bli vinter och jag å Jonas var nere i Malmö och Lund och levde loppan med Jonathan och Oskar.
 
Sen hann det bli vår och jag hängde både med och hos Hanna.
Å till slut blommade det i Kungsträdgården.
 
 
En annan gång var skånepågarna uppe i Stockholm och Oskar tyckte om att vara med på bild.
 
Å en ännu en gång skaffade jag mig ett par nya skor.
Och katten pasasde på och skaffade sig ett nytt hem.
 
Å det var typ alla foton jag tagit! Bortsett från några i somras som jag laddar upp en annan dag.
 
Förutom det så har jag gjort lite reklamer på jobbet! Bland annat denna och denna.
Och även jobbat på min animerade kortfilm som jag nämnde i föregående inlägg! Som är så gott som klar! Bara ljudläggning kvar.
 
Och den kommer se ut ungefär så här! Tusen tack till Amanda och Erik som gjort de fantastiska illustrationerna som syns i den sista bilden ovan.
 
Det var det.
 
The Radio Dept. - It Looked like Heaven (but Feels like Hell)

SL-bussar och saxar och sånt

 De av er som bor i (eller har besökt) Stockholm kanske sett de här bilderna ute på stan på sistone:
 
Det var iallafall en kampanj jag var med och jobbade på för SL! Å den har gått precis överallt! T ex:
 
i tunnelbanevagnar,
 
i stortavlor på stan,
 
i lite mindre tavlor i trappor,
 
i papperstidningar,
 
på perronger
 
och på bussar. Så det är ju skoj!
 
Min roll var mest att göra retuschen och bygga den röda bussbilen.

Men! Sen har jag även hållt på lite med ett litet animationsprojekt som, om allt vill sig väl, börjar bli klart snart. Nu har det kommit lite andra grejer i vägen som skjutit upp det ett gäng veckor, men ändå.
Jag nämnde detta för jättelänge sen, men sen dess har jag hunnit skrota hela idén och komma på en ny. Men den lilla ballografpennan från tidigare blogginlägg har överlevt!
Tidigare handlade det här projektet om en lampa och en klocka. Nu handlar det om en sax.
Och ballografpennan har fått några fler kompisar:
 
T ex två andra pennor.
 
Men även en leksakshund, en byrå, en kakburk. Och en visp!
Men det är ju inte de den här lilla kortfilmen ska handla om. Utan den ska handla om den här lilla gynnaren:
Snart på en vimeo-länk nära dig!
Det var det.
 

Det lilla och det stora ödehuset i skogen och sånt

Så! Del två av min, Maddes och Alfreds färd för att upptäcka spökhus!

Vi började med att åka till Gamleby eftersom det var i krokarna. Kollade in några ställen jag och Bea brukade gå till när vi bodde där 2010-2011 så där. Hittade dock inget jättekul.
 
Men sen for vi vidare! Mot en skog.


Ett låst ödehus på vägen lyckades vi inte komma in i. Men det var fint!
 
Framme i skogen. Vi gick en bit.
 
Först hittade Alfred en tratt.
 
Å sen hittade vi en stuga.
 

Dörren var olåst.
 

Därinne satt en fågel i taket. Blev så förvånad (läs: rädd) av det att jag trampade igenom golvet.

Första rummet i huset var iallafall ett litet vardagsrum eller liknande. Med finkavajen upphängd på väggen.
 
Och så fanns det två andra rum. Först ett kök. Med det, uppenbarligen, allra nödvändigaste: vodkaflaskan.
 
 
Och så ett sovrum.
 
Komplett med ett gammalt porträtt av kungen och drottningen. Förstås.
 
Men det fick vara det. För sen åkte vi vidare!
 
Nämligen till detta kråkslott. Som vi tyckte såg jättekul ut! Men dörren var stängd. och källaren under den förmultnade trappan ledde ingenstans.
 
Så vi gick runt. Och upptäckte att huset som vi trodde låg i en tät skog egentligen var en hel gård med en så pass övervuxen trädgård att det inte ens såg ut som en.
 
 
Vi gick in! För bakdörren var olåst. Och det var fullt med prylar! Och rum! Och möbler! Och flera våningar!
På nedervåningen var det mest bråte. Stora skåp och sånt. En och annan cykel. Badmintonrack. Inte så spännande.
 
Men på övervåningen! TV-apparater! Kläder! Sängar!
 
Fullt med kusliga små grejer också. Dockor, högaffel och stearinljus rätt på mattan.
 

Madde norpade med sig en lampa och sen kände vi oss klara med det största av husen. Dags för nästa!
 
Och trädgården alltså! Så snårig! Och tät! Och fylld med staket och stegar och alltihopa. Som en liten hinderbana. Men vi tog oss igenom!
 
Det fanns många gamla kvarlevor. Fullt med prylar även här.
 
Alltså! Kläder och bilder på folket som en gång bott på såna här platser är alltid det läskigaste. Och här var liksom allt kvar. Familjefoton, telefonkatalogen, telefonen. Och så skorna prydligt nedstoppade under sängen.
 
Och alltså den här! Trodde, så klart, att det var en människa först.
 
Längre in i huset fanns det en mörk gång. Som en lång hall. Utan fönster. Och den ledde till ett kök!
 
En oöppnad påse chips. Och en cola med innehåll kvar! Ett fredagsmyskompatibelt kök helt enkelt.
 

Fler spritetiketter än det gick att räkna till prydde väggarna.
 
Kylen var välfylld. Utgångsdatumen var gissningsvis lite förbi men en får väl inte vara kräsen.
 
Sen skulle vi upp på vinden. Möttes av detta ansikte liggandes på vägen. Kändes så där.
 
Vinden iallafall. Den såg mest ut så här. Ungefär en miljon flaskor sprit.
 
Sen smet vi ut.
 
Min största mardröm när jag är på såna här ställen är att jag, i efterhand, ska titta lite extra noga på en bild och se någon stå i ett hörn nånstans. Liksom en riktig människa.
Och vet ni vad? Det hände en gång! När jag hade köpt min första begagnade kamera för flera år sen så gick jag och några kompisar till en övergiven fabrik i byn. Och fotade lite. Och i några rum var det så mörkt att jag bara stack in handen med kameran och tog några bilder med blixten på i alla riktningar.
Väl hemma sen så hittade vi några bilder tagna med blixt i en miljö med likadana tegelväggar. Och långt in i ett mörkt rum stod det en man. Tittandes in i kameran. Leendes!
Trodde han skulle hoppa ur datorskärmen å äta opp mig.
Men! Så visade det sig att minneskorten jag fick med kameran helt enkelt aldrig hade blivit formaterade. Så det var den förra ägaren som hade fotat sin kompis eller nåt. Och slumpen hade visst bestämt att det skulle vara samma sorts tegelväggar och fotat med samma sorts blixtsken.
Tänk vad den kan hitta på va, slumpen.
 

Grottutforskande och sånt

Här har det inte hänt mycket på länge. Men det kanske är rätt okej för jag har samtidigt typ inte tagit ett enda foto med kameran i år. Istället har jag: jobbat. Och utöver det har jag: jobbat. Typ. Dels på jobbet, dels på ett animationsprojekt jag kommer berätta mer om om ett tag, och dels på lite andra smågejer.
Men! Jag har fortfarande ett ton med bilder från förra året jag inte lagt upp.  T ex från när jag åkte och hälsade på Alfred och Madde i Valdemarsvik. De skulle nämligen ha kräftskiva.
 

Tävlingen om flest antal gamla skolaffischer i ett hus vinner detta par lätt.

Mot kvällen kom också Anton och Frida. Och senare en drös till. Å jag slutade ta bilder!
 
Hur som haver. Morgonen därpå gav vi oss ut bort mot Knappekulla för att utforska ett ödehus Madde hade spanat in.
På vägen dit fann vi fina bilar och små katter.
 
Och sen huset!
 
Å på väg in såg vi några rådjur som hade fått syn på oss.
 
Väl där inne fanns det inte så fasligt mycket att se. Men det gjorde inget för vi hade några ställen kvar att undersöka under vår två dagar långa tur vi hade planerat in!
 
Hejrå huset!
 
Nästa stopp skulle bli en grotta! Men på vägen stannade vi vid den obligatoriska godisautomaten.
 
Sen iallafall. Dags för grotta. En bit in i skogen fann vi denna. Såg inte mycket ut för världen utvändigt kanske.
 
Men in bar det! Efter vi knackat tre gånger på väggen och sagt hallå. Annars skulle tydligen bergsrået ta en å är det något en inte vill ska ske så är det väl att bli tagen av just det där bergsrået. Vem vet vad som händer då.
 
Inuti var det lerigt. Och eftersom jag i vanlig ordning tänkt till ordentligt så fick jag bada i gyttja iförd ljusa chinos och vita sneakers. Men men.
 
Fick titta bakåt hela tiden. Ifall bergsrået trots allt skulle komma.
 
Framme i mitten! Så långt det gick att gå. Eller: grottan var egentligen mycket mycket längre, men på grund av en översvämning som skedde för evigheter sen kunde vi inte gå längre utan att bada. Och det kändes inte så lockande.
 
Sen fick det vara nog. Bergsrået kom aldrig. Så vi nöjde oss och gick tillbaka till bilen.
 

Sen blev vi hungriga. Så vi åkte till Västervik, åt mat och gick på bio och såg nån halvkul film. Å sen åkte vi genom mörkret på jakt efter Maddes stuga som låg nånstans i krokarna nära Vimmerby. Har jag för mig.
 
Å till slut fann vi den! En bit in på nån liten liten skogsväg.
 

Nattliga äventyr i Riga och sånt

Riga! Efter vi åkt dit och dumpat våra prylar på  hotellet gick vi runt bland koppartak som vaktades av katter och i smala gränder. Och där det fanns vapensköldar med igelkottar på!
 
Efter att ha knallat runt turisthängde vi vid nån bar och sen bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellrummet en stund innan middagen.
 
Hittade en rolig vägg på vägen
 
Och två till.
 
Linus i vårt rum.
 
På väg mot kvällens restaurang sen såg vi detta hus! Den bästa fasaden jag sett.
 
Efter middagen skulle vi utforska Rigas nattliv. När vi stod i nån korsning och funderade på var vi skulle kom en limousin proppad med blondiner åkandes förbi och gav mig visitkort till en klubb med suspekt namn. Den gick vi inte till.
Istället kände nån nån som kände nån som kanske hade känt nån som eventuellt kände till nån spännande bar i stan och med det direktivet hoppade vi in i en taxi.
 
Och hamnade här! På ett trevligt ställe.
 
Självklart satt ett barn och hängde själv vid ett bord. Och förstås så spelades det nån stumfilm. Med livepianist till! Men sen fick det vara nog.
 
Vi åkte till nåt annat ställe. Vet inte vad det hette, men vi döpte det till Trädgården. För det kändes precis som Trädgården. Med samma typ av besökare, fixiecyklar överallt och typ samma stämning. Fast mindre.
 

Toalettklotter.
 
Denna man ville bestämt bli min vän! Minns inte varför. Minns dock att han sa till mig "please don't be an asshole". Så jag gjorde mitt bästa. Tror det funkade för när jag fick kom åt wifi:t på hotellet hade han lagt till mig på facebook.
Å sen gick vi hem.
 
Nästa dag mådde alla dåligt. Jättedåligt. Men vi lyckades ta oss ut ur hotellet efter en plågsam konferens som åtminstone några sov sig igenom. Och sen besökte vi en klädaffär/café-kombo. Alla beställde Club-Mate för vi ville vara hippa och coola och visste att det var sånt folk som var hippa och coola drack. Det hade vi allt sett på internet.
Den där Club-Maten smakade dock förskräckligt. Jag drack inte ens upp den.
Men lägger man upp en bild på en Club-Mate på internet så är det lugnt iallafall, för då tror folk att man är hipp och cool ändå. Ingen behöver veta att man inte kunde dricka upp den.
 
Nåja.
 

Sen blev det pizzadags!

Vi åt våra pizzor i en park och kollade på katter.
 
Det framgår inte alls av bilden, men katten på den andra bilden här såg helt bisarr ut. Den hade som en puckelrygg fast åt andra hållet. Inåt liksom. Som om den var hjulbent, fast istället för att benen var som ett hjul var hela kroppen det. Hjulkroppad. Som en banan.
 
Sen åkte vi båt! I en kanal som mynnade ut i en flod och som sen kom tillbaka till kanalen igen! Jag försökte filma vattenytan med kameran men höll på att tappa hela paketet ned i ån säkert tre gånger.
 
De som hade båtarna förkunnade mycket stolt att det minsann var ABBAs favoritguidad-kanalbåttur de höll i. Vi funderade ett tag på om det var många andra guidade kanalbåtturer ABBA hade jämfört med när de bestämde sig för att just denna var bäst. Jag tänkte lite att så nog ej var fallet eftersom detta antagligen var den enda guidade kanalbåtturen jag nånsin varit på, så den blev väl automatiskt min favorit.
 
Hur som helst.
 
Vår sista stund i Riga spenderade vi på ett café där det var soffor och kuddar och dynor överallt.
Allihopa somnade.

Å sen åkte vi hem!
 

Lettiska kråkslott och sånt

Lettland! Jurmala! Dag två. Vi delade rum två och två på hotellet. Jag och Linus hade ett och Pär kom å hälsade på en morgon.


Därefter skulle jag och David ut på en cykelfärd och spionera lite på de gamla husen som fanns överallt.
 
Hur nedgångna som helst. Och folk bodde i dem!
 
Hängde lite på rummet sen med David, Linus och Lars. Och Jakob hittad en avslappnad pose i hallen.
 
Sen gick folk och badade. Men jag och Pär, vi hade bättre saker för oss. För jag hade hittat en öl som hette precis som jag! Så vi provsmakade. Smakade mediokert.
 
Å sen bjöd Direktör Olsson på öl och chips. Och sen skulle vi alla äta middag.
 

Och efter det tog hela jobbet över nån bar. Det var kul en stund men! Det ryktades om att någon av oss hade sett något spännande spökhus vid stranden så den där baren fick vänta. Vi skulle på upptäcktsfärd!
 
Så några av oss (Pär, Linus, Nina, Daryl, André, Jimmy och jag tror jag) gav oss iväg på äventyr.
 


Sen hittade vi det! Huset! Helt pampigt. Säkert proppat med spöken.
 
Men huruvida spökena verkligen bodde där eller ej fick vi aldrig reda på. Det var kameraövervakat (!) så vi vågade inte smyga in.
På väg tillbaka mot hotellet hittade Linus ett brudpar. De fick en kram.
 
Sen gick vi hem och la oss. För nästa dag skulle vi checka ut, lämna Jurmala och bo i Riga! Men mer om det i nästa blogginlägg för nu ska jag sova.
 
 

En resa till Lettland och sånt

På jobbet brukar vi varje år (eller ja, detta var andra gången för mig) åka på en sån där beryktad kickoffresa med allt vad det innebär. Förra gången var vi i Istanbul och den här gången skulle vi till Lettland. Först badorten Jurmala någon dag och sen vidare till Riga.
Vi jobbade några timmar en torsdag i september och vid lunch kom en buss och hämtade oss, hela patrullen, och skjutsade ut oss till Arlanda. Där åt vi lunch till fantasipriser å sen hoppade vi på planet. Å efter ett byte till en buss med en obegriplig gammal gumma till guide lyckades vi ta oss till hotellet.
 
Å Petrus, en av bo$$arna på jobbet, hade hela resan glidit runt med dessa lappar på sig. Inte lätt.
 
Vi gick ut för att utforska lite. Jurmala var bisarrt: varannat hus var nåt sorts drömbygge av ryska miljonärer, varannat var fallfärdiga spökhus. Med fattiga äldre lokalbor. Den gemensamma nämnaren var alla tinnar och torn på alla hus.
 
Strand! Sand! Sol!
 
Jag, Linus och Marcus gick på en promenad iväg från de andra.
 
Sand är kul tills halva stranden är i skorna.
 
Efter lite promenerande hittade vi ett öde hus. Förstås!
Inte vilket hus som helst heller. Ett jättehus!
 
Vi tittade mest in genom fönstrena och smög runt. Och så lovade vi varandra att vi skulle gå tillbaka hit lite senare. Men det gjorde vi förstås inte för det glömdes helt bort.
 
Sen gick vi till hotellet. Och köpte lite vatten i en kiosk intill. Obs, i Lettland står det "They see me rollin'" på colaflaskorna. Antar att åtta år gammal radiohiphop fortfarande är hett där.
 
Sen! Middagsdags. Vi åkte buss till någon restaurang. På bilden: reklamare i deras favoritfärg: svart.
 
Å efter middagen: baddags! För de med lite självplågande drag, för östersjön i slutet av september bjöd inte på någon supervärme. Gillar ISO 25600 och f/1.4. Det blir ljusare på bilderna än det var i verkligheten.
 
Å när alla andra gick tillbaka till hotellet eller någon närliggande bar stannade jag, Pär, Linus och Marcus kvar och lekte med Marcus blixt på stranden.
 
Och hade kul!
 
 
Det var första dagen i Lettland det.
 

Ett Totorogömställe och sånt

En dag när Lea kom på besök.
Och Totoro ville gömma sig.

Fast bara en stund.
 
Och när han blev påkommen med att klia sig i örat.
 

Ett Popaganda och ett trumpinnekastande och sånt

Jag var på Popaganda i år! Jag åkte från jobbet och mötte upp Tina och Jimmy och Lea och Mattias och sen kom Linus.
Så här såg de ut.
 
Vi satt utanför i solen en stund. Tills solen byttes ut! Mot detta:
 
Jag brydde mig inte om så jättemycket av det som spelade första dagen så ett par styckna av oss gick till Dovas för att leva loppan istället.
 
Där var Jenny! Och Ida!
 
Sen trotsade vi trots allt ändå regnet och gick och tittade på Twin Shadow.
 
Han var kul! Och Björn hade plötsligt ett mycket tjusigt örhänge. Varför vet jag inte.
 
Sen tittade vi lite halvhjärtat på London Grammar som jag aldrig lyssnat på. Å sen! Kvällens höjdpunkt: The Pains of Being Pure at Heart.
 
Tjejen till höger är för övrigt geniet bakom Fear of Men! Som turnerade en del med Pains men som aldrig åkte till Sverige.
 
Twin Shadow-George hoppade fram och lekte rövare.
 
En glad Kip efter spelningen. Fick prata med honom lite efteråt också. Han var mycket imponerad att jag hade sett dem varenda gång de spelat i Sverige å så fick jag en kram. Snäll kille.
 
Efteråt gick vi till Debaser. Dit kom Karin, Elis och Pär! Vi skulle se Kate Boy, som är Linus kompisar, och Colleagues, som är Karin och Elis kompisar.
 
Pär var extra nöjd med livet för han hade fått ett vykort av ett av hans favoritband Someone Still Loves You Boris Yeltsin.
 
Å så här såg Kate Boy ut. De var toppen!
 
Nästa dag var en sorgens dag.
Det var nämligen så att Sveriges bästa liveband, Vit Päls, skulle ha sin allra sista spelning.
Det var förstås fantastiskt! Med konfetti och en allsång till Livet är underbart som pågick långt efter bandet slutat spela.
Och ledsamt. Har sett dem hur många gånger som helst! I olika konstallationer i olika städer. Och de har alltid varit lika bra. Eller förlåt. Lika bäst! Men nu var det slut. Tack och hej Vit Päls.
 
Men men. Det fanns inte tid till att sörja. Mer band skulle ses! Det fick bli AlunaGeorge och Hurula. Å sen gick vi och åt i den självklara pausen som infann sig då Icona Pop skulle spela. För är det nåt jag klarar mig utan så är det att höra dem sjunga I love it för hundrade gången.
 
Men sen ville vi kolla på First Aid Kit! Förstås.
På vägen dit blev det dock stor uppståndelse! Sandra Beijer gick nämligen förbi oss. En bloggstjärna! Björn stod och var alldeles varm inombords efteråt.
 
Jakob passade på att dyka upp också.
 
 
Sen skulle Kindness spela. Var lite lagom peppad eftersom jag lyssnat på honom en del, men hade ingen aning om hur det skulle vara live.

Och det var bortom fantastiskt!

Det var fullt med gästsångare!


Folk som trummade på plastbyttor!


Trumpinne-på-cymbal-prickkastande!

Det var toppen helt enkelt.
 
Efter det skippade vi Veronica Maggio och åkte till Söder Mälarstrand

Lea och Camilla matchade och Klåvvan och Lovisa var glada.
 
Sen fick det vara nog och slut på den popagandahelgen.
 

Ett Malmöbesök och sånt

I September tog jag tåget till Malmö eftersom jag tycket att Jonathan och Oskar behövde få lite besök av mig.


Jonathan visade stolt upp sin nya lägenhet!

Och sen visade han stolt upp en trissvinst. Om det nu var en vinst. Det såg jag aldrig.
 
Å så visade han stolt upp att han minsann gått och skaffat sig en flickvän.


"Vet du varför jag har det här korset här? Det är för att jag är en gud i köket. Jag tänkte först ha den ovanför huvudkudden men det kändes lite väl douchigt." sa han å flinade i en kvart.

Passade på att se Turning Torsos siluett!
 

Hit skulle vi flytta tyckte Jonathan.


Blommor skulle förstås luktas på.


Hittade en bild pojkarna hade gjort! Och sen gick vi på bio.


Å nästa dag åt vi pommes och så åkte jag hem. Tack å hej Malmö å skånepojkarna.

Fula fiskar och sånt

Way Out West! Del två!


Vi gick till festivalområdet lyckligt ovetandes om dödsregnet som komma skulle. Jag missade Deafheaven men fick se Slint! Och sen stod vi och tittade på Linda Pira med kompisar när regnet inte var så jättefarligt.

Men det tilltog! Så vi flydde.

Och gömde oss här tills det var dags att gå å se Neutral Milk Hotel. Som var fantastiska! Men som inte var några fan av att bli fotade.
 
Sen tittade solen fram och med den såg vi Jenny Wilson en smula och sen Veronica Maggio.


Å sen! Den näst bästa spelningen på hela festivalen: Annika Norlin. Gästad av bl.a. Jens Lekman! Sicken grej.
 

Och så fick Röyksopp avslutade det hela. Hade storslagna planer om att antingen se Christopher Sander eller Real Estate men det blev varken eller. Så vi gick hem.

Nästa dag stod döda fula gamla fiskar på schemat. Tillsammans med alla deras kompisar. Eftersom djur på burk i formalin är bland det bästa som finns.
 


 
Denna med alla sina bebisar platsar lätt på topp tre-listan över skummaste djuren.
 

De hade en kattbjörn också! Det allra bästa djuret. Även om denna inte såg så pigg ut.


Och det var det det.
 
 

En djungel och långt ut till väst och sånt

I mars eller nån annan gång uppdagades det att Slowdive hade återförenats och skulle ut på turné! Och det var stora nyheter i mina ögon. De skulle spela i Spanien och så skulle de spela i Norge lite senare och däremellan nån gång, bland en massa andra datum på andra platser, så hade de en dags lucka. Samtidigt som Way Out West skulle gå av stapeln. Så tanken slog mig att de nog skulle dit. Det fick ju förstås inte missas om så var fallet, så jag köpte mig en biljett!
Den första april kom beskedet att min gissning var helt och hållet rätt (men vem kommer med såna besked första april?) och så skulle Björn och Camilla köpa biljetter dit också!
Nå väl.
Way Out West närmade sig och vi tre hoppade på tåget till Göteborg å mötte opp Camillas kompis Miriam.
Vi kom dit en dag innan och inledde vistelsen med ett besök på Palmhuset.

Det var kul!
 
Tittade även på när en myrslok försökte slicka i sig Camilla och en mask blev ledsen och dräglade/grät.
 
Å så hann vi med lite hundpromenad, runtflängande och melonkastande.
 
Och ett pustervikbesök! Samt en promenad förbi andra lång. Andra lång blev jag rätt besviken på. Såg inte en enda sjömanskostym, inga hängslebyxor, inga småpojkar i hatt och randig tröja. Inte en ynkaste enda sjöng Håkan Hellström-låtar när vi gick förbi. Kände att den bilden jag fått av den gatan kanske inte stämde med verkligheten.
 
Nästa dag var det festivalbesök! Började med att se Polica. Å sen Krunegård.
 
Vi kollade på den där Yung Lean. Vi förstod inget.

En väldigt suddig Fanny. En liiiite suddigare Camilla. Och en kniiiiivskarp Karin! Och Elis ben.
 
Och Jenny!
 
 
Å sen kvällens höjdpunkt! The National!
 
 
Sen blev det ett Rondo-besök i en ansats att se Hurula och Alkberg. Men vi kapsejsade lagom efter Les Big Byrds och åkte hem. Men vi var nöjda ändå!
 
Nästa dag inleddes med Clean Bandit och Jamie Krysskryss å så mötte vi Rebecca och Pär. Tittade lite på Conor Oberst också förstås. Å åt churros.
 
Köpte en Slowdive-tshirt och tittade på Little Dragon.
Å sen var det äntligen dags för...

...S L O W D I V E!
 
Och det var precis så bra som det jag hoppades på.
 
Slowdive - When the Sun Hits
 
 

Luftbössor och krummelbodar och sånt

När jag var nere i krokarna vid hembyn i somras tyckte Alfred att vi och Madde skulle ta och åka ut till hans familjs sommarstuga. Så vi gjorde det!
 
Vi hittade två luftgevär och försökte skjuta prick på en sten. Gick så där.
 


Alfred lyckades fånga en geting i sin dricka och vi grillade majskolvar.
 

Alfred tog å badade och sen gick vi på en liten promenad runt bondgårdarna.
 
 
Sen gick vi och la oss.
 
Näst dag åkte vi till Gryt! Det är nämligen så att Alfred och Madde har köpt ett litet (väldigt litet) hus där.
Nämligen detta! Och de kallar det Krummelboden.

Å i den säljer de allt möjligt! Har ni vägarna förbi så kan ni kolla in det på somrarna och runt jul.
 
Vi hängde där en stund å sen begav vi oss iväg. För vi skulle iväg till det övergivna lägenhetsområdet intill Alfred och Maddes hus. Kanske fanns det nåt rum vi inte sett tidigare tänkte vi.
 
Men vi hittade inte mycket alls. Förutom lite lego i källaren.
 
Å det var det!
 
 

Såpbubblekatt och sånt

En gång lekte jag och Camilla och Totoro.
Fast Totoro förstod mest ingenting alls.
 
Det var det det.
 
 
 

  • bloglovin
  • Om

    Min profilbild

    David

    RSS 2.0