Spökhem och sånt
Dagen efter jag, Alfred och Madde hade varit i det där läskiga spökhusområdet så... gick vi tillbaka! Kanske skulle vi hitta de där mördade barnens spöken. Man får passa på när man är i trakterna. Denna gång tog vi med Anton också.
Stor besvikelse när denna spökpil inte pekade på något speciellt alls.
Vi gick ned för en spöktrappa till en spökkällare och hittade några nummer av Spöknorrköpings Spöktidningar.
Alfred fann ett spökbadkar. Fullt med spökglassplitter, men sådant hindrar inte en hjälte som honom.
Mycket kuslig spökstreckgubbe.
I en av bottenvåningarna fanns det en liten korridor och den var full med soffor på högkant som man inte kom förbi. Happ, tänkte vi gossar och gick vidare, men Madde boxade bort alla soffor och vips så kunde man komma in i lägenheten där bakom.
Och vilken lägenhet sen!
Där fanns det soffor att sitta i! Och massa andra olika möbler. Persiennerna var neddragna och det såg nästan lite bebott ut.
Nästan lite bebott tills man såg sovrummet. Då såg det plötsligt jättebebott ut istället. Kanske av ett spöke. Där fanns det madrasser, sängkläder, skor, strumpor och allt möjligt annat man kan tänkas behöva. Böcker och grejer. Sofforna som hade täckt för dörren var nog placerade där av en anledning.
Och böckerna då. Som låg där. Vad var det för böcker?
Ja. Spökböcker. Böcker om spöken. Aaaah så klart!
Och på golvet! På golvet låg det skolfoton på massa kids. Kanske från tidigt 90-tal.
Men mitt ibland dem fanns det också bilder på en äldre herre. Betydligt äldre, svartvita bilder var det. Kanske var det spöket självt som var fångat på bild.
Sen fick det vara slut på spökandet. Vi gick hem till Alfred och Madde och grillade. Vi (kanske mest jag (kanske bara jag)) satt även sönder deras soffa i trädgården. 
Spökhusområden och Spice Girls-affischer och sånt
När jag i samband med min födelsedag hälsade på hos mina föräldrar passade jag på att åka till Alfred och Madde i grannbyn.
Vi gick på äventyr!
Alldeles intill Alfred och Maddes hus (ja de har alltså gått och köpt ett sånt bara så där) så ligger det en väg. Och bakom den vägen en liten skog. Och bakom den skogen en liten igenvuxen fotbollsplan. Och bakom den igenvuxna lilla fotbollsplanen, ja, där finns några hus.
Och de står tomma!
Det är ett litet område på, jag vet inte, 8-9 hus sisådär. Med tre-fyra våningar. Kanske drygt hundra lägenheter totalt.
Som bara står där. Tomma.
Bortsett från eventuella spöken och gastar som bor där då, förstås. Kanske även några fantomer och vålnader, mylingar och gengångare också. Ett å annat benrangel kanske smyger runt där med. I krokarna.
Vi gick dit iallafall. Och in. Tog en titt i solnedgången just innan det skulle mörkna.
Någon gång på den senare hälften av nittiotalet fick man för sig att man skulle sluta bo där. Bara så där. Å då gjorde man det också.
De flesta lägenheter står tomma helt och hållet så när som på lite glassplitter från krossade fönsterrutor. I vissa finns lite möbler kvar. Men i några andra kan man tillochmed hitta brev och sådant i.
Fann ett rum med Spice Girls-affischer. Posh Spice berättade att hon visst tänkte plastikoperera sig. Sånt var på tapeten på den tiden.
I ett kök hade någon ätit ägg. Eller kanske bara kläckt dem, vad vet jag. Samma person, kanske man kan gissa, hade även fått brev från polisen. För arton år sedan. Han var skyldig dem pengar.
Alltså när man går runt på såna här ställen är det ändå lite kusligt. Man tycker sig liksom höra och se både det ena och det andra. Vinden viner och det låter och det är mörkt och vips snubblar man på en cykel i källaren.
Fast mest hittar man på.
Här var dock Alfred upprörd över att ha sett en läskig person. På riktigt! Fast det var bara nån tonåring med pudel i skogen.
Men så blev det mörkt. Och man vill kanske inte vara där när det är för mörkt riktigt. Så vi begav oss iväg.
Tog bussen hem till mina föräldrars hus på natten.
Möter min mor i vardagsrummet. hon frågar var jag hållit hus och jag berättar var vi varit på upptäktsfärd.
"Jaha!" brister hon lite käckt ut. "Men kommer du ihåg de två små barnen som blev mördade där för några år sen?"
Mö-m...m-mördade? S-sm-små b-barn?
Nä. Det mindes jag inte.
Men tydligen så hade två små barn försvunnit där när jag var fyra år eller liknande. Mitt i vintern. Kallt och jävligt. Folk hade letat för fulla muggar. Polisen spanade med värmekamera från helikopter. Ingen hittade någon.
Föräldrarna var flyktingar och alla trodde de hade gömt undan barnen på egen hand för att få stanna kvar längre i landet.
Sisådär en sju månader senare hade någon munter motionär i skogen alldeles intill detta område funnit dem. Döda då förstås, liggande intill varandra.
Precis där alla hade letat.
Det ni! Spöken och gastar alltså.
Spejande och Valborg och sånt
En dag var jag med herr Spejare och spejade på Långholmen. Vi hittade reklam för kinesisk helsekost utan bivirkningar. Något man kanske borde testa.
En annan dag hade jag köpt skivor. Den där nedersta, Nord och Syds debutskiva, den borde alla lyssna på. Kanske bästa popskivan från Sverige i år.
Hemma.
Å sen hem till Björn och Camilla! Vi spelade monopol och även fast jag inte vann så fick jag äga Stureplan ett tag. Alltid något.
En fjärde dag var det Valborg. Jag och Tina åkte hem till Josefin där massa andra var. Det fanns även en spännande bok om manliga reproduktionsorgan.
Efter ett tag dök Klara upp och med sig hade hon Ezra Miller (den där lånhåriga snubben från Perks of Being a Wallflower och så ni vet). Han hade fått nys om att jag skulle fylla år senare på kvällen och bestämde sig för att lämna Amerikat för att komma hit och gratta mig. Eller så kanske han hade varit i Sverige för att göra nåt påhitt med Greenpeace och passade sedan på att säga hej till Klara. Jag vet inte. Tror nog mer på alternativ ett.
Plötsligt blev klockan 00.00 och jag fyllde tjugotre. Det kändes så där. Men mina vänner sjöng fint!
Förutom Ezra för han kunde inte texten.
Sen åkte jag hem.
Och några timmar senare åkte jag hem-hem till min hemby.
Ett växthus, en penna och sånt
Glömde bort den här bloggen lite. Eller ja. Jag har mest jobbat så jag har inte kunnat ta så många bilder helt enkelt.
Men! Nu är det slut på såna fasoner. Börjar med då jag, Viktor och Tina besökte nåt växthus. Nånstans. Vid universitetet. Kommer inte ihåg vad det hette.
Klart man ritar en BD-logga på glaset.
Klart man ritar en BD-logga på glaset.Det var det.
Och!
Jag håller på med ett litet projekt. Gör en liten film skulle man kunna säga. Eller nåt. En kort animation i 3D. Den kommer säkert bli rätt fånig och så där. Och inte så jättestorslagen utan bara utspela sig i ett litet rum. Utan några levande karaktärer. Men ändå.
Det är en penna alltså ifall man inte ser det. En sån där ballografpennagrej som finns på banker.
Nu när jag gjort den har jag typ bara tusen andra grejer att göra. Som exempelvis resten av rummet pennan ska vara i. Men aja. Lägger väl upp slutresultatet här om en fantasiljon veckor när allt är klart. Det får ta lite tid när man låtsas vara Pixar.
Ballonger, djur och sånt
Bea kom på besök häromdagen och vi blåste ballonger.
Ibland måste man ta i.
En annan gång, fast för jättelänge sedan, var jag och Josefin på Biologiska museet.
Där fanns alla möjliga bra djur. Och en omöjlig också: skvadern!
Lite mer Istanbul och sånt
Åkte till den där Grand Bazaar. Förväntade mig underverk och spännande grejer men jag tyckte det var rätt trist. Trodde man skulle gå vilse men riktigt så stort var det inte heller. Köpte dock tre små kuddfodral så det var ju kul.
Rebecca och Pär köpte mattor. Fanns en miljon fina men jag hade köpt mig en egen kelimmatta på en auktion hemma i Sverige för några månader sen så jag lät bli.
Sen vandrade vi runt lite. Hittade katter!
Stora.
Och små.
Vi hörde det ryktas om att det fanns massa andra spännande basarer: bokbasaren, kryddbasaren och "den där basaren bakom bokbasaren".
Vi började med bokbasaren. Men det var inte heller så mycket att ha! Det roligaste vi lyckades hitta var Fifty Shades of Grey på turkiska. Och den vill man ju inte köpa.
Men sen gick vi till den bakom! Den var fräck. Full med massa spännande grejer. Prylar. Klockor. Kameror. Allt man kan tänka sig.
Det var tydligen stöldgodsbasaren. Fast just det där att det var stöldgodsbasaren kändes lite så där när jag knallade runt med en oförsäkrad kamera över axeln som kostar fler tusenlappar än jag kan räkna till.
Men! Det var det värt. För jag fick denna på bild:
En gubbe som hade ett litet stånd, om man nu kan kalla det det, med smycken. Och bakom det en liten låda som en katt bor på, på en liten matta. Söt.
Gubben som hade det ståndet tyckte inte om att jag fotade. Viftade ilsket. Tog dock denna smygbild på honom ändå, fast det gick så där. Han till höger är det iallafall. Men vilken gubbe va! Skägget! Kläderna! Halsbandet! Mössan! Och den lilla katten på den lilla mattan.
Nåja.
For till den Blå moskén med Robin. Skulle inspektera den för vi hade hört att den skulle vara osedvanligt praktfull.
Men in kom vi inte! De höll på och bad där inne. Så vi åkte tillbaka till hotellet istället efter att ha gått på kryddbasaren.
Sen så skulle vi äta middag. Vi gick med jobbet till en restaurang. Och på vägen, vet ni vad som hände då? Jo. Det var en helt enorm folksamling på gatorna. Och en jättejättestor scen. Det var Psy, alltså Gangnam Style-Psy, som skulle uppträda. Gratis! Men vi fick inte se honom för vi skulle äta middag. Det är den största tabben vi gjorde under hela resan. Tänk att ha få sett Gangnam Style live.
Efter middagen gick vi till samma klubbar som kvällen innan. Vi kom dock inte in på den andra klubben vi var på då, så efter att Daryl skällt ut vakten på värmländska (han förstod inte) så gick vi iväg på jakt efter en ny klubb.
På vägen skulle Jakob och Linus kissa och vi hittade ett McDonalds. På toan fanns det massa barn som stod och langade näsdukar. Och nej, näsdukar är inte nåt fräckt slangord för heroin eller liknande, utan de stod där och langade näsdukar. Näsdukar av märket Lambi.
Och då kom polisen! De skulle haffa kidsen. Mycket märkligt och mycket läskigt. I tumultet som utbröt snodde Jakob en golvmopp som han började moppa golvet med. Han fick skamset ge tillbaka den när städaren bad om att få den åter.
Och då kom polisen! De skulle haffa kidsen. Mycket märkligt och mycket läskigt. I tumultet som utbröt snodde Jakob en golvmopp som han började moppa golvet med. Han fick skamset ge tillbaka den när städaren bad om att få den åter.
Efter många om och men hittade vi till slut en klubb som hette Machine som vi blivit tipsade om innan.
Kameran hade jag klokt nog lämnat på hotellet, men jag tyckte uppenbarligen att det var en jättebra idé att filma med telefonen när jag var där:
Dagen efter blev det ett nytt försök med Blå moskén:
Plötsligt kom solen också. Den hade vi inte sett på år och dagar så vi strosade mest runt i den.
Det köptes huvudbonader också.
Alla dessa katter alltså.
Varje gång jag såg en katt så gick jag fram och ropade. Kisse kisse kisse! Kss kss kss! Komsi komsi! Kisse kisse kisse!
Och de trevade försiktigt fram. Spanade på en. Tittade runt. Kom närmre. Å när man är nära nog att klappa dem kom man på: de är ju livsfarliga hemlösa mördarkatter med en miljon parasiter och gud vet vad. Och bits gör de säkert också! De kan man ju inte klappa med livet i behåll. Då blir det ingen klapp. Antiklimax för både mig och kissarna. Men man kommer åtminstone undan med livet och det är ju bra det.
Och de trevade försiktigt fram. Spanade på en. Tittade runt. Kom närmre. Å när man är nära nog att klappa dem kom man på: de är ju livsfarliga hemlösa mördarkatter med en miljon parasiter och gud vet vad. Och bits gör de säkert också! De kan man ju inte klappa med livet i behåll. Då blir det ingen klapp. Antiklimax för både mig och kissarna. Men man kommer åtminstone undan med livet och det är ju bra det.
Det var det och sen åkte vi hem till Sverige.
Istanbul och sånt
Vi skulle ha lite konferens och teambuilding en helg, tyckte de på jobbet.
Och var har man det om inte i Istanbul, tyckte de på jobbet.
Vi åkte till Arlanda en torsdag efter lunch och landade på kvällen. Första kvällen gick de flesta av oss runt och vandrade lite. Tittade (men rörde inte) på gatukatterna som fanns överallt.
Dagen efter hade vi ett litet möte och senare lunch högst upp i hotellet. Men jag, Rebecca, Linus, Jakob och Robin skyndade oss därifrån för vi hade storslagna planer vi tänkte ta itu med efter det. Vi ville åka båt.
Vi for över Bosporen. Vi ville till Asien!
En busstation! Jätteful! Och tråkig! Plötsligt tyckte jag inte om Asien.
Men vi gav det en chans. Men efter att ha strosat runt ett tag kände vi oss färdiga. Fast först var vi tvungna att kissa. Allesammans! Vi hittade ett hotell.
Möttes av en lobby inredd med träpaneler överallt och det kändes väldigt mycket som om man klivit in i en Lynch-film. Lyckades väl inte fånga den känslan helt på bilderna men ja. Bra toalett var det med:
Efter vi kissat kände vi oss väldigt klara med Asien. Det fick liksom vara så. Eller så fick vi hemlängtan. Vi åkte tillbaka till Europa hur som helst.
Sen: middag med jobbet. Och barhäng på restaurangen.
Efter en taxitur som bestod till nittiofem procent förvirring och fem procent leva loppan i bilen (förlåt taxichauffören) så kom vi fram.
Å så gick vi vidare! Vi skulle till nån klubb. Vi hade fått höra att det var dit man skulle. Den skulle vara superfräck. Kanske skulle det vara Istanbuls svar på Under bron. Eller Spybar. Fast mycket bättre. Jag vet inte. Vi skulle dit iallafall.
Efter en taxitur som bestod till nittiofem procent förvirring och fem procent leva loppan i bilen (förlåt taxichauffören) så kom vi fram.
Men in kom vi inte. Vakten var bister och tyckte vi hade på tok för många gossar i vårt sällskap. Vi hade ju bara en tjej, Rebecca, med oss.
Men vi försökte ändå. Med alla möjliga trick! Men inte ens när vi låtsades vara filmstjärnor gick det vägen.
Rebecca var sur. Ropade "doucebags!" åt vakterna. Då knatade en liten liten kort kort farbror förbi. Han svarade muntert "Yes! Yes! I am understant!".
Nåja. Vi åkte taxi tillbaka till ett torg som hette Taksim och försökte hitta något där.
Sen åkte vi till hotellet igen.
Det var dag ett och dag två det.
Tvättidsbekymmer, hotellbarer och sånt
Någon har målat om golvet i min källare. Det ser ut så här när man tittar in genom min dörr. Man kan inte gå där längre och ta hissen. Istället får man gå in i dörren bredvid, gå tre trappor upp och åka förbi de sju resterande våningplanen med hissen från entréplan istället.
Det är inte så farligt.
Bortsett från att taket på ett ställe i trappan är jättejättejättelågt. Slår alltid i huvudet. I betong. Gör jätteont, men ibland får man väl helt enkelt lida.
Hur som helst tycker jag ändå inte det är så farligt.
Vad som däremot är farligt är att de som målat om spärrat av hela källaren i flera veckor. Och i källaren finns tvättstugan!
Detta har, i samband med att jag jobbar mycket, lett till att jag inte fått en tvättid sen november. Tre månader alltså. Nu har jag förvisso gett upp hoppet om den gyllene tvättiden och knappt försökt på sistone. Men ändå! Det är jättelång tid utan tvättid.
Man skulle kunna tro att jag numera är ett troll, eller åtminstone luktar som ett, men jag har varit hos mina föräldrar mycket i Östergötland och norpat deras tvättmaskin.
Ska åka dit nu i helgen. Har packat en påse full med smutstvätt. Det börjar bli en rutin det där.
Nåja.
Det var jättebra.
En annan gång träffade jag denna igen:
Och åt mat på min matta.
Vernissage och en ny bild och sånt
Jag hälsade på min hemby i helgen. Planerade en storskalig visit med allt vad det innebär. Träffa alla vänner och ha min vernissage och alltihopa för att sedan fara upp igen. Men nä!
Istället blev jag sjuk. Kanske till följd av att jag, av diverse anledningar, kommit i säng kl två-tre-fyra när jag ska upp vid sju de senaste veckorna. Det har varit så mycket stress och jäkt och jag vet inte vad. Detta med att ha ett heltidsjobb är ett projekt alltså. Speciellt när man måste jobba över. Och saker man behöver få gjort får man göra på natten. Känner att jag är mer skapt för ett halvtidsjobb istället. Möjligen ett tiondelsjobb i den bästa av världar.
Nåja.
Istället så var jag som sagt sjuk. Men en vernissage hade jag ändå! Efter att ha svalt trettioelva tabletter så lyckades jag stå och prata lite om bilderna.
Det var dessa som visades.
Hade någon sorts grandiös plan om att jag skulle ha lyckats trycka ur mig en massa nya bilder. Jag ville ha en myra och en ekoxe som spelade schack, en fågel som skulle spela ishockey (eller möjligtvis bandy men det var inte så nog) och så där.
Istället blev jag sjuk. Kanske till följd av att jag, av diverse anledningar, kommit i säng kl två-tre-fyra när jag ska upp vid sju de senaste veckorna. Det har varit så mycket stress och jäkt och jag vet inte vad. Detta med att ha ett heltidsjobb är ett projekt alltså. Speciellt när man måste jobba över. Och saker man behöver få gjort får man göra på natten. Känner att jag är mer skapt för ett halvtidsjobb istället. Möjligen ett tiondelsjobb i den bästa av världar.
Nåja.
Istället så var jag som sagt sjuk. Men en vernissage hade jag ändå! Efter att ha svalt trettioelva tabletter så lyckades jag stå och prata lite om bilderna.
Det var dessa som visades.
Hade någon sorts grandiös plan om att jag skulle ha lyckats trycka ur mig en massa nya bilder. Jag ville ha en myra och en ekoxe som spelade schack, en fågel som skulle spela ishockey (eller möjligtvis bandy men det var inte så nog) och så där.
Men så blev det som det blev. Det dära livet kom i vägen. Bedrövligt va? Aja. Kanske en annan gång. Lyckades med nöd och näppe hinna med en bild iallafall.
Nämligen denna, ett mushus:
Det var det.
(förresten, om råttmästaren Sara läser detta så är det dina råttor här ännu en gång. Pikachu och Zelda! Fast den ena gömmer ju sig då i skorstenen)
Har förresten sån där instagram också. Har haft det ett bra tag nu men kom just på att jag aldrig nämnt det här. Heter davidsandell där. Precis som i verkligheten! Fiffigt va.
Det ser t ex ut så här där iallafall:
Dimmiga skåneskogar och sånt
När jag var i Skåne och hälsade på mina två glada kamrater passade vi också på att åka till... ja. Jag vet inte. Kommer inte ihåg vad det hette. Nånstans i Skåne, nära kusten, där det fanns mycket skog och dimma. Där var vi iallafall.
Innan man ger sig ut på en bilfärd behöver man dock vakna. Det gick rätt bra för mig men lite sämre för Oskar. Men han kämpade tappert och lyckades till slut börja leva igen.
Sen gav vi oss ut.
Oskar njöt av friska vindar/posade.
Topp tre byggnader: 3. vattenkvarnar 2. väderkvarnar 1. fyrar. Hittade då den bästa av dem.
Fick sms om att jag var välkommen till Danmark. Tack Danmark, snällt av dig. men så långt söderut var vi inte riktigt.
Pojkarna i skogen.
Slut!
Förresten ska jag ha utställning. På Konstforum i Norrköping. Kila gärna förbi!
Ett skånebesök och sånt
Åkte till Lund på årets andra dag för att hänga lite med två favoriter:
Jonathan & Oskar!
Det första vi gjorde var att åka in till Malmö för att köpa en bazook-... ett stativ! Bra att ha.
Gick till Trés Bien för att handla lite förnödenheter men vi lyckades inte riktigt pricka in deras 6 öppna timmar per vecka. Nåja. En annan gång.
Drack lite kaffe.
Dagen efter gav vi oss ut på äventyr. Jonathan satt i baksätet och ljuset var fint och Skåne var platt.
Hamnade i Höganäs med några fräcka fåglar.
Å en kisse!
Vi åt lite och for till Arild.
Där var det lerigt, kallt och vi höll på att blåsa bort. Men det var fint!
När vi frusit klart och blåst färdigt gjorde vi gossar en romantisk middag för tre. Och det det var det.
En igenbommad stuga och sånt
Jag var med Jonas häromveckan i/utanför Norrköping. Han skulle ta lite bilder och jag följde med för att hjälpa honom och hans kompis Emma. Vi åkte runt och letade efter spännande platser och hittade detta ödehus som vi gick in:
Vi utforskade det första av två ruckel som verkade vara en liten stuga med utedass, ett rum och ett kök. Det verkade mest vara förvaring dock.
Det intilliggande huset var igenbommat. Plankor över och bakom rutorna. Såg mycket hemligt ut. När vi skulle öppna dörren så var det låst, men Jonas är fiffig som få och testade sin alldeles egna nyckel. Och då gick det helt perfekt!
Taket hade rasat samman vid entrén och Emma påstod sig så råttor springa runt. Men det gjorde inte vi så jag vet inte riktigt.
Det fanns många spännande disketter, papper på utrikiska om servrar och en hel del datortidningar (och en med lite mindre påklädda damer!) som låg strödda över trasmattorna.
Det var det det.
Det gångna året och sånt
Tjugohundratolv då. Varning för superlångt blogginlägg.
Firade in året i Norrköping med Anton.
For kvickt upp till Stockholm igen, där jag bodde. I ett kollektiv i Rinkeby med massa folk och barn.
Jag hade praktik och retuscherade lite Hyundai och var med och hjälpte till på plåtningar för Audi och för reklamfilmsinspelningar för Lindex.
Jobbade med bland andra dessa:
Och på platser som denna:
Men sen fick det vara nog med det. Tog mitt pick och pack och lämnade detta:
För detta:
För då var jag tillbaka i Gamleby igen. På skolan. För att ta examen och sånt där. Jag bodde med Bea och Tone i ett kallt stall där varmvatten var en bristvara (nåja, i början iallafall) och vi hade diskho i annat rum än köket och ingen dusch i vår byggnad.
Å där i skolan var det fullt med nytt bra folk jag lärde känna.
Så i våren var jag en del i skolan,
hjälpte Bea med diverse upptåg,
utforskade Gamleby en aning
och åkte upp till Stockholm en del.
Blev kompis med en bra kissekatt.
Firade Valborg i byn. Och dagen efter fyllde jag tjugotvå.
Gjorde mitt examensarbete, en fjuttig bok med ynka fem bilder. Kanske borde lagt mer tid i studion och i photoshop än jag gjorde. Men det är ju kul att dricka vin och gå på äventyr också så ja jo jag vet inte.
Sa adjöss och tack för fisken till vår toppenskola, skithålan den ligger i och världens bästa klass för två bra år. Och så var examen tagen.
Packade och kilade iväg.
Firade midsommar bland får, köpte en ny kamera och hängde med Viktor. Juni det.
Flyttade till Ninja. Bodde där lite längre in på sommaren.
Såg tusen spelningar. Gick på tre småfestivaler: Brooklyn Sweden, Cosy Den och Popaganda. Satt en natt i en loge vi inte borde varit i.
Åh och så passade jag på att flytta igen! Till Rinkeby. Kollektivet igen. Fortfarande fullt med barn och folk. Denna gång även jättemånga tyskar.
Och eftersom flytta verkade vara min favoritgrej detta året så flyttade jag igen: till Östermalm. Bodde där delvis lite med Jocke som byggde det helt fantastiska ölburksdurkslaget:
Utflyktade en del med Viktor och Tina. Mormor dog. Blev fast anställd. Och så passade jag på att flytta igen! För sjätte gången i år. Till Hägernäs. Typ vid (läs: utanför) Täby. Det där bastanta huset på bilden ovan. Å där i bor jag än i dag.
Å resten hände ju alldeles precis nyss så det tänker jag inte sammanfatta.
Det var ett rätt mediokert år. Lite för mycket flyttande med tillhörande bostadsångest, lite för dålig ekonomi och kanske 100 övertidstimmar och jobbpass från 09-02 jag gärna hade sluppit. Och lite annat sånt.
Men! Det hade sina stunder ändå. Februari var en fin månad. Såg drygt 80-nånting band och artister live också (Refused var bäst och Cosy Den var en himla bra festival), och det är väl alltid nåt. Lärde mig även dricka bryggkaffe. Det är kanske nån sorts merit? Eller? Äh.
Antonbesök och sånt
En gång var Anton på besök.
En annan gång var jag i skogen och hittade en bunker. Det verkar vara typ tre bunkrar per capita här i Täby.
En tredje gång hade Elisabeth vernissage på String.
Spårvägsmuseum och sånt
Jag var med Björn, Camilla och Louise på det mycket spännande spårvägsmuseet som ligger på söder nånstans.
Där fanns det tåg. Och lite mer tåg och så lite extra tåg och kanske, om man letade extra noga, även några tåg. Plus, så klart, några tåg.
Men man gillar ju tåg!
Så vi tittade på tågen.
Sen hittade vi ett leksaksmuseet i museet. Det blev musee-inception.
När vi var klara och skulle signera gästboken (finns det en gästbok måste man göra det) upptäckte vi att självaste Batman hade varit där. Lite fräckt.
Då kände vi oss nöjda med livet och åkte hem.
